🐶 Den rullande pälsen – konsten att trimma en dvärgschnauzer

Att trimma en dvärgschnauzer med rullande teknik är en riktig utmaning. Jag har trimmat många raser med sträv päls, men det är en sak att rycka en Jack Russell, tax eller borderterrier som ska strippas – alltså plockas ren från all sträv päls – och en helt annan sak att bygga upp en rullande päls.Det kräver mycket erfarenhet, fingertoppskänsla och en förståelse för pälsens olika växtfaser. Samtidigt ligger ett stort ansvar på hundägaren: att inte vänta för länge mellan trimningarna, men heller inte komma för tätt.

Att läsa pälsen – inte kalendern
För hundar som inte ställs ut särskilt ofta – eller inte alls – brukar det räcka att trimma var 8:e till 12:e vecka. Då hålls pälsen frisk och fin, med ett nytt friskt lager under det längre täckhåret. Vid det här intervallet hinner man dock sällan få fram mer än två lager päls.
Hundfrisören behöver dessutom kunna rycka så att pälsen ser jämn ut – utan kala fläckar eller för tjocka partier. Även om hundägaren håller ett bestämt trimningsintervall kan pälsen ändå växa olika snabbt. Under sommaren går tillväxten ofta fortare än planerat, medan den kan vara långsammare under vintern.
Det gäller därför att läsa pälsen varje gång och anpassa trimningen efter hur den faktiskt känns och ser ut – inte bara efter kalendern.

Att bygga upp en rullande päls på en dvärgschnauzer är ett tvåårigt projekt.
Ett krävande arbete som börjar redan när hunden är valp och fortsätter under de första två åren.
När valpen är runt tre till fyra månader brukar det vara dags för första trimningen. Då handlar det mest om att vänja hunden vid bordet, verktygen och känslan av att bli trimmad. Man plockar bort den första mjuka valppälsen försiktigt, utan att gå för djupt. Redan här lägger man grunden för framtiden – både när det gäller pälsens kvalitet och hundens trygghet i hanteringen.

Vid nästa trimning, någon gång vid sex till åtta månaders ålder, har den nya sträva pälsen börjat komma fram. Då kan man börja forma konturer och bygga på det första lagret. Det är här som skillnaden mellan att strippa och att rulla päls blir tydlig. När man strippas plockas all sträv päls bort på en gång, medan rullande teknik innebär att man rycker lite åt gången och hela tiden låter flera lager växa fram i olika stadier.
Vid den här åldern, runt 6–8 månader, börjar man kunna ana de första riktigt sträva håren. Nu är det viktigt att tänka: spara ungefär hälften av de sträva. Ryck försiktigt, men lämna kvar tillräckligt mycket för att bygga upp nästa lager. Det är så man börjar skapa den rullande pälsen – genom att hela tiden ha både gammalt och nytt hår kvar i olika längder.”
Vid den här åldern är det också mycket underull som behöver kammas ut. Om hundägaren slarvar med det hemma blir arbetet mycket jobbigare för unghunden vid nästa besök hos hundfrisörern. Men det finns inga genvägar – underullen måste kammas bort.
Att klippa i underullen är en katastrof, ett stort nej. Det förstör pälsen, och när den väl vuxit ut igen blir det både svårt och plågsamt att plocka, om det ens går.

Utställningshundar kräver en annan teknik
Uppfödare som ställer ut sina hundar arbetar på ett annat sätt. En utställningshund ska alltid ha en jämn, blank och sträv päls – det går inte att visa en schnauzer som har ett enda lager med ull och långa sträva hår.
För att hålla pälsen i perfekt skick trimmar man därför varje vecka. Inte hela hunden på en gång, utan i omgångar: ben, öron, kropp – allt efter ett schema. På det sättet kan man framhäva hundens bästa sidor, och ibland dölja de mindre fördelaktiga. 😉
Men jag kan ärligt säga – under alla år i salongen har jag ännu inte haft en enda kund som sagt:
“Vi vill komma varje vecka och hålla vår hund i perfekt utställningsskick.” 🙈

När man kommer var 8:e till 12:e vecka har pälsen hunnit växa ut ungefär två till tre centimeter. Då ser man ofta att vissa partier – särskilt öron, hjässa och svans – börjar bli lite lockiga eller mjuka i strukturen. Det blir de om man, som många uppfödare, väljer att klippa eller raka dessa områden för att hålla formen snygg, men det är inte min väg.
Jag vill att de här partierna plockas, inte klipps. När man plockar bort det gamla håret bevaras pälsens strävhet, och resultatet blir en hållbarare och snyggare frisyr som ligger rätt och håller längre. Klipper man däremot i dessa områden blir håren lätt lockiga och mjuka – och det är svårt att få tillbaka den riktiga schnauzerstrukturen igen.

Uppfödare som trimmar varje vecka kan förstås komma undan med att klippa varje vecka, eftersom lockarna aldrig hinner växa fram. Men för den som trimmar mer sällan, var 8:e till 12:e vecka, är det plockning som gäller om man vill ha en riktig, sträv och stilren schnauzerpäls.

Det tar lite längre tid – men skillnaden syns, jag lovar. ✂️✨

Skägget behöver också ses över mellan trimningarna. Det ska inte bara klippas rakt av, utan även plockas lätt för att behålla sin naturliga form och strävhet. När man bara klipper vid ögonen växer håren ut mjukare och kan krulla sig upp mot ögonen – något som både stör och irriterar hunden.
Genom att plocka lite försiktigt håller man bort lockarna, får ett blankt och snyggt uttryck som inte tovar sig, och man förhindrar att hunden får rinnande ögon, går och blinkar eller gnider nosen hela tiden.

Likadant gör jag med benen. Jag plockar bort hår som växer ut och blir sträv. De sträva håren hjälper på så sätt till att hålla ordning på den mjuka pälsen, så att tovor inte bildas lika lätt. Benen ska ha lite fluff kvar – så man ska inte plocka för mycket. Resultat på skägg och ben blir med denna teknik att man ser blanka gnistrande hårstrån.
När allt hänger ihop – kropp, ben, skägg och huvud – ser man hur pälsen får liv och form. Det är då man verkligen förstår hur mycket detaljerna betyder. En schnauzer med välrullad päls ser inte bara välvårdad ut – den känns rätt också.