🧒❤️🐶 När hund och barn möts i hemmet

Jag läste nyligen i Härliga Hund att hunden ska få ha sin egen plats när en bebis kommer in i familjen, och att barnen inte får störa hunden där. Det låter kanske enkelt i teorin – men i praktiken vet vi alla hur oberäkneliga små barn kan vara.

Min erfarenhet är att det inte alltid går att lita på att barn låter hunden vara ifred. I ett obevakat ögonblick kan barnet krypa fram, vilja klappa, dra eller leka – och då är det viktigt att hunden redan har en strategi som inte bygger på att morra eller försvara sig.

För mig handlar det om att ge hunden ett alternativ. Om hunden lär sig:
 ”När jag känner mig trängd kan jag gå till min ägare och be om hjälp”
då kan jag som vuxen kliva in och säga till barnet:
”Nu vill hunden vara ifred en stund.”

På så sätt slipper hunden själv ta ansvar för situationen genom att morra eller till slut hugga. Vi människor är ju de som ska sätta gränserna och skydda både hund och barn.

Och även om det kan fungera att lära sitt eget barn att respektera hunden – vad händer när kompisar kommer på besök? Vet de att man inte får röra hunden? Eller om någon råkar trampa eller till och med ramla på hunden? Det är en risk man aldrig kan gardera sig helt emot. Och skulle olyckan vara framme – ja, då förlåter man aldrig sig själv om hunden skadar ett barn.

Därför är min filosofi enkel: lär hunden att alltid kunna vända sig till sin ägare för stöd. Det är den tryggaste vägen för både hund och barn.